Liike vai lepo – kumpaa tarvitsen juuri nyt? Rörelse eller vila – vad behöver jag just nu?

                                                  

 Tätä kirjoittaessani elämme vuoden valoisinta aikaa

Kesän valo ja  voima jyllää ympärillämme. Osalle meistä valo toimii polttoaineena ja energianlähteenä – jopa riesaksi asti. Moni hautaa tuskastuneena päänsä tyynyyn ja sujauttaa silmilleen unimaskin jo huhtikuussa, tietäen käyttävänsä sitä elokuulle saakka.
Valo tuo ja valo vie. Päivän aikana koettu voiman ja jaksamisen tunne voi kulkea käsi kädessä ohuen unen ja nukahtamisen vaikeuden kanssa.

Uni on usein ensimmäinen, joka kärsii hermoston ylivirittyneisyydestä.
Kun hermosto ei pääse laskeutumaan, keho ei siirry palautumisen tilaan. Unen laatu heikkenee, yö muuttuu katkonaiseksi tai nukahtaminen venyy aamuyöhön. Pitkään jatkuessaan tämä näkyy paitsi mielialassa ja jaksamisessa, myös kehon toiminnoissa ja aivoterveydessä.
Liian vähäinen uni vaikuttaa muun muassa muistiin, vastustuskykyyn ja tunnesäätelyyn. Toisinaan yökukkuminen on tietoista – kesällä kun kaikki on auki ja valoista, ja tekisi mieli elää vähän enemmän. Mutta joskus valvominen ei ole valinta, vaan seuraus kehossa tapahtuvista muutoksista.

Erityisesti vaihdevuodet tuovat uneen omat haasteensa.
Hormonitasapainon muutokset voivat vaikeuttaa nukahtamista tai lisätä heräilyä aamuyöstä. Monet kuvaavat levottomuutta, joka ei tunnu rauhoittuvan millään – ei liikkeellä eikä levolla. Yöstä tulee taistelukenttä, vaikka pitäisi olla turvapaikka.

Kumpi minua auttaisi juuri nyt – liike vai lepo?

Väsyneenä helposti ajattelemme, että lepo on aina oikea vastaus. Toisinaan se onkin. Mutta ei aina.

Jos keho on ylikierroksilla eikä rauhoitu, pelkkä lepääminen voi tuntua vaikealta. Toisaalta, jos takana on kiirettä, stressiä tai huonosti nukuttuja öitä, keho ei kaipaa hikeä – vaan hengähdystä.

Pysähtymisen taito on lahja.
Se vaatii herkkyyttä tunnistaa, mitä oikeasti tarvitsen. Pysähtyessä voin kysyä itseltäni:

• Olenko tänään levon tarpeessa – vai kaipaisinko pientä liikettä rauhoittamaan?

• Tuntuuko liike kutsuvalta vai pakottavalta?

• Onko tämä hetki aktiivisuudelle vai vain olemiselle?

Liike ei aina tarkoita treeniä.
Se voi olla hidas kävely paljain jaloin pihalla. Tai muutama kiertoliike selälle. Hengityksen seuraaminen istuen. Pieni nyökkäys sille, että keho saa liikkua – mutta vain sen verran kuin jaksaa.

Lepo ei ole heikkoutta – vaan palautumisen alku.
Jos tänään en jaksa, se ei ole epäonnistuminen. Se on viesti. Ja ehkä jo huomenna keho kaipaa kevyttä liikettä, joka palauttaa. Me emme ole samanlaisia joka päivä – eikä liikkeen ja levon suhde ole vakio.

Tässä kesässä on tilaa molemmille.
Valolle ja varjolle. Liikkeelle ja pysähtymiselle. Sinun ei tarvitse valita vain toista – riittää, että pysähdyt kuulostelemaan. Ja teet sen, mikä juuri nyt tukee oloasi.

✨ Ehkä tänään annat itsellesi luvan olla vähemmän tehokas – ja enemmän totta.
✨ Ehkä juuri nyt levon jälkeen nousee pieni halu liikkua – ei päästäksesi perille, vaan ollaksesi hetken itsesi kanssa.

Kuten musiikki alkaa hiljaisuudesta- myös liike alkaa levollisesta pysähtymisestä.

Lämmöllä, 

Kata

När jag skriver det här lever vi dagens längsta dag.

Det är midsommar och sommarens kraft råder runt om oss. För vissa är ljuset bränsle och källa till energi – ibland till och med för mycket. Många stoppar frustrerat ner huvudet i kudden om kvällarna och tar på sig sovmask redan i april, och sedan bär den med sig genom hela augusti.

Ljuset ger – och ljuset tar. Känslan av energi och ork under dagen kan stå i bjärt kontrast till sköra nätter och svårigheter att somna.

Sömnen är ofta det första som drabbas när nervsystemet är överstimulerat.
När nervsystemet inte får ro, övergår kroppen aldrig till återhämtning. Sömnkvaliteten försämras, nätterna blir sönderhackade och insomning kan skjuta längre fram in på småtimmarna. Långvarigt leder detta till allt från försämrat humör och ork till påverkan på immunförsvaret, minnesförmåga och hjärnhälsa.
Och ibland är nattvaket ett medvetet val – sommaren är lång och ljus, och det lockar att leva lite mer. Men ibland är det inte en slump – utan ett resultat av förändringar i kroppen.

Särskilt under klimakteriet kan sömnen bli lidande.
Hormonerna blir obalanserade, vilket gör det svårt att somna och ökar nattliga uppvaknanden. Många upplever rastlöshet som inte vill ge med sig – varken i vila eller under rörelse. Natten känns mer som en kamp än vila.

Vad behöver jag just nu – rörelse eller vila?

När vi är trötta tänker vi ofta att vila alltid är svaret. Ibland är det rätt – men inte alltid.

Om kroppen är i högvarv och inte kan finna lugn, kan stillhet kännas omöjlig. Å andra sidan, efter stress, press eller sömnlösa nätter, är det inte pulsen som kroppen längtar efter – utan lungnande andetag.

Konsten att stanna är en gåva.
Det innebär att lyssna på vad jag verkligen behöver. Jag kan fråga mig själv:

• Behöver jag vila idag – eller små doser av rörelse för att slappna av?

• Känns rörelse inbjudande eller som ett måste?

• Är det dags för aktivitet eller för att bara vara?

Rörelse betyder inte alltid träning.
Det kan vara en långsam promenad med barfotafötter i gräset. Några mjuka rörelser för ryggen. Att fokusera på andningen sittande. En liten nickning till kroppen – en stund av varsam rörelse, precis så mycket som den orkar.

Vila är inte svaghet – det är början på återhämtning.
Att inte orka idag är inte ett misslyckande. Det är ett budskap. Och kanske, efter vila, växer sakta suget efter rörelse – inte för att ta sig någonstans, utan för att vara just den du är i denna stund. Vi är inte samma varje dag – och balansen mellan rörelse och vila är aldrig konstant.

I det här sommarens ljus finns plats för båda.
Ljus och skugga. Rörelse och vila. Du behöver inte välja bort – det räcker att stoppa upp, lyssna, och göra det som nu stödjer din känsla.

✨ Kanske idag tillåter du dig att vara mindre effektiv – och mer närvarande.
✨ Eller kanske kommer vilan följd av ett mjukt rörelsesug – inte för att nå ett mål, utan för att möta dig själv för ett ögonblick.

Liksom musik börjar i tystnad – börjar också rörelse i stilla närvaro.

Med värme, 

Kata